När jag fyllde arton damp det ner ett brev från facket. Välkommen som medlem, stod det, och en röst i telefonen förklarade entusiastiskt alla fördelar. Jag lyssnade artigt, tackade nej och slängde brevet. Fackförbund var för min pappa, för hans generation, för den tid då arbetare kämpade mot arbetsgivare med näbbar och klor. Jag skulle klara mig själv.
Tio år senare ångrade jag mig. Inte för att jag hamnat i en stor konflikt, inte för att jag blivit uppsagd eller lurad på lön. Utan för att jag insåg att jag hade missat tio år av trygghet, tio år av förmåner, tio år av någon som sett efter mig i det tysta. Här är tio saker jag önskar att jag vetat då.
För det första: lönekoll. Jag trodde jag fick betalt som jag förtjänade, men när jag äntligen gick med i facket och lät dem granska min lön visade det sig att jag låg tiotusentals kronor under snittet i min bransch. En enda granskning, ett enda samtal med chefen, och jag fick ett rejält påslag. Den höjningen betalade medlemsavgiften för resten av livet.
För det andra: juridisk hjälp. Jag har aldrig behövt stämma någon, men jag har haft frågor om anställningsavtal, om uppsägningstider, om vad som gäller när företaget säljs. Varje gång har jag kunnat ringa och få svar direkt, utan att det kostat en krona. Tryggheten i att veta att någon kan svara på sådana frågor är värd mycket.
För det tredje: inkomstförsäkring. A-kassan ger en grund, men det räcker långt ifrån för de flesta. Fackets inkomstförsäkring fyller upp till åttio procent av lönen om du skulle bli arbetslös. Den dagen det händer, och det kan hända vem som helst, är skillnaden mellan panik och planering.
För det fjärde: nätverk. Genom facket har jag träffat kollegor från andra företag, utbytt erfarenheter, fått tips om jobb och karriärvägar. Det är inte bara en försäkring, det är en gemenskap. Och i den gemenskapen finns kontakter som kan vara guld värda den dag du vill byta jobb.
För det femte: utbildning. Facket erbjuder kurser i allt från arbetsrätt till ledarskap, från löneförhandling till stresshantering. Jag har gått flera sådana kurser, och de har gett mig både kunskap och självförtroende. Kostnaden? Oftast ingenting, eller en liten del av vad det skulle kosta på öppna marknaden.
För det sjätte: påverkan. Genom facket kan du vara med och påverka din bransch, dina villkor, din framtid. Det är lätt att glömma att kollektivavtal inte kommer av sig själva – de förhandlas fram av människor som du, som engagerar sig. Vill du ha något att säga till om? Bli medlem och engagera dig.
För det sjunde: trygghet vid sjukdom. Om du blir långvarigt sjuk, om arbetsgivaren inte vill ha kvar dig, om försäkringskassan krånglar – då finns facket där. De kan hjälpa dig att navigera i systemet, att få rätt ersättning, att behålla din anställning eller få ett bra slut på den. Det är en trygghet som är svår att prissätta.
För det åttonde: skyddsombud. På din arbetsplats finns det någon som har till uppgift att se till att arbetsmiljön är säker. Den personen är ofta fackligt ansluten och har rätt att stoppa farligt arbete. Utan facket skulle många arbetsplatser vara betydligt mer riskfyllda.
För det nionde: rådgivning i karriärfrågor. Ska du byta jobb? Starta eget? Ta en paus? Facket kan ge råd, peka på risker, hjälpa dig att se konsekvenser. De har sett tusentals fall före ditt, och de vet vad som fungerar och vad som brukar gå fel.
För det tionde: gemenskap. Det låter flummigt, men det är på riktigt. Att veta att du är en del av något större, att det finns tusentals andra i samma situation, att någon har din rygg – det ger en känsla av trygghet som inga pengar kan köpa.
Nu, tio år efter att jag tackade nej till det där första brevet, är jag medlem. Inte för att jag måste, inte för att jag är rädd, utan för att jag insett värdet. För att det är en av de få utgifter jag har som känns som en ren investering. För att jag vet att den dag det behövs, då finns de där.
Och den där första månaden efter att jag gått med, när löneförhöjningen kom och jag insåg att det här borde jag gjort för länge sedan – då log jag för mig själv. Äntligen.